/

Inatt finns ingen väg tillbaks

Under denna sommar har jag gjort två slags rekord. Första rekordet är min frånvaro på denna blogg, över en månad sedan jag var här inne sist, dåligt av mig. Och det andra är rekordet är mina två månader borta från mitt kära hem i Växjö. Men hemma är jag nu, men lika snabbt som jag kom lika snabbt ska jag dock åka i väg. Det dröjer till efter min födelsedag jag stannar i Växjö på riktigt. Men som jag har saknat denna staden, saknat mitt eget liv, saknat att få känna mig självständig. Jag är iallafall riktigt trött på livet i storstaden. Alltid för mycket folk överallt, alltid tunnelbana, buss, spårvagn, you name it vart man än ska, alltid stress och jäkt. Att få höra konduktören ropa ut i högtalaren "Växjö nästa" var precis det jag ville och behövde höra. Nu ska jag njuta av mina dagar här tills jag på fredag, då jag åter igen tar tåget till Stockholm för att klara av min sista jobbvecka och därmellan hinna med lite annat smått och gott!