/

När allt är slut vad gör väl det, om hundra år när vi är tillbaks på noll

Har arbetat min sista jobbdag, fyllt år, flyttat ut och flyttat in, ja nu känns det som sommaren snart är pasé för denna gången. Jag och Jenny firade i torsdags att vi med äntligen fick ett sommarlov denna sommar. Vi firade det på bästa sätt med flyttstädning, pizza, lite för mycket vin och övernattning på madrass i köket. På fredagen åkte jag till Viktor. Agerade fotbolls-supporter när han spelade match på kvällen och blev utlekt av hans familj på ett parti yatsy. När jag vaknade upp på lördagen var jag 21-år, en lättnad när det visade sig att håret inte förvandlats grått över natten och att jag ännu var rynkfri. En dag på Liseberg var det som stod på schemat på min dag. En mycket bra dag som avrundades med en räkmacka uppe på Gothia Towers innan bilen brummade tillbaka. Gårdagen ägnades åt flytt. Vi bar ut möbler, vi bar upp, vi bar in, vi bar ut lite till och tillslut när klockan närmade sig vid nio på kvällen var det mesta klart! Nu har vi sovit en natt i den nya lägenheten, fixat och trixat lite mer under dagen och nu börjar det äntligen se ut som om någon bor här. I morgon drar insparken igång för de nya studenterna på vårt program. Att jag numera går sista året, har endast ett år kvar, känns sjukt, livet är bra sjukt ibland ändå.
 
 
/

Du kanske aldrig når dit du vill nå, men du når mig

I morgon ska jag hämta ut ett par nycklar som är en början till ett nytt kapitel i mitt liv. Tredje året på universitetet och tredje flytten. Från att bott ensam, till att bo med sin bästa kompis till det som ska ske nu i höst, bo med den människa som tagit mitt liv till andra höjder. Aldrig har en människa kunnat göra mig så ledsen och sur men ännu snabbare göra mig till den gladaste och lyckligaste i världen. I höst blir det vi på riktigt och aldrig har det kännts så bra och jag aldrig har jag varit så pepp på höst som jag är nu!
 
 
/

Inatt finns ingen väg tillbaks

Under denna sommar har jag gjort två slags rekord. Första rekordet är min frånvaro på denna blogg, över en månad sedan jag var här inne sist, dåligt av mig. Och det andra är rekordet är mina två månader borta från mitt kära hem i Växjö. Men hemma är jag nu, men lika snabbt som jag kom lika snabbt ska jag dock åka i väg. Det dröjer till efter min födelsedag jag stannar i Växjö på riktigt. Men som jag har saknat denna staden, saknat mitt eget liv, saknat att få känna mig självständig. Jag är iallafall riktigt trött på livet i storstaden. Alltid för mycket folk överallt, alltid tunnelbana, buss, spårvagn, you name it vart man än ska, alltid stress och jäkt. Att få höra konduktören ropa ut i högtalaren "Växjö nästa" var precis det jag ville och behövde höra. Nu ska jag njuta av mina dagar här tills jag på fredag, då jag åter igen tar tåget till Stockholm för att klara av min sista jobbvecka och därmellan hinna med lite annat smått och gott!